Ni vet känslan, en vän har gjort er så sjukt besviken. Ja vänner, vi vet människor som tycker om er och som ni tycker om... nej just det ni saknar det förstnämnda ja. Det där med vänskap är ett udda fenomen, man tror att de vill det bästa för en. Man utgår nästan lite barnsligt från att denna vän finns till för att vara ett stöd, en hjälpande hand, en hjälte. Sedan går drömmen i kras när man inser att den bara vill såra dig, skada dig, förödmjuka dig och inte minst håna dig. Det fallet är ett hårt fall att hantera, men jag ska komma stärkt ur detta här.
Dagens "vän", Herr Wald, visade sin onda sida idag. Han drog med mig runt en 5,3 kilometer lång löprunda, under vilken fanskapet hade mage att springa och hånskratta åt mig, kalla mig fet och gammal, för att sedan avsluta med att knäcka mitt självförtroende genom att springa ifrån mig...
Usch, vilket beteende. Jag blir upprörd.
För övrigt anser jag att TNE bör plågas med alltför långa spinningpass, på en spinningcykel utan sadel!
/F
Äsch då. Nästa gång är det kanske ombytta roller..du drar runt på herr Wald.
SvaraRadera