Nya tider, nya vägar...

Ibland kommer man till en punkt när man inser att det är dags att slå stopp. Jag har kommit till en insikt som skrämde så till den milda grad att jag var nära den slutgiltiga lösningen. Sedan bestämde jag mig för att försöka se till vad som var problemet, hur jag skulle göra för att komma i besittning över mitt eget liv. Jag har ingen patenterad lösning på problemet, men jag gör ett test. Jag har lämnat Facebook, kanske inte för gott, men ändå för stunden. Det har blivit dags att ta tillbaka kontrollen och inte binda mig kring en community så som jag har gjort på sistone. Sedan ska jag leva mitt liv, den som vill leva det med mig får vara den som tar initiativ. Vill man umgås med mig får man anstränga sig lite, jag tänker inte tjata på någon. Jag tänker inte foga mig efter alla andras tycke, jag lever här kom hit om du vill vara med.

/F

Godnatt onda värld, godmorgon himmelriket

Vad är egentligen ett liv? Vad är detta liv egentligen värt? Är meningen med livet att må dåligt, ignorera smärtan och köra på i gamla hjulspår tills dess att spåren är såpass uppkörda, att man fastnar och behöver hjälp att ta sig ur dem? Varför ska det vara så satans svårt att välja en annan väg, att vika av från den stig man färdas på? Hur kommer det sig att man stångar sig blodig mot samma vägg, gång efter gång efter gång? Borde man inte komma till insikt med att väggen håller sig intakt, att huvudet är det enda som skadas?

Rollen som osynlig är ändock en framträdande roll på något motsägelsefullt sätt. Om det fanns en Oscars-statyett för bästa bi-roll i livet skulle jag prenumerera på den. Finns förmodligen få människor som är lika sidsteppade som jag är, socialt, mentalt och livsmässigt. Vad är egentligen meningen med livet? Finns det ens någon mening med att att leva livet? Ibland undrar jag om inte livet i sig är överreklamerat? Varför skriver jag ens? Varför läser du? Det spelar inte längre någon roll, det finns alltid en ny bi-roll. Det kommer alltid finnas en ny som tar över, som fyller en plats, din plats. Varför ödslar vi, du och jag, tid på denna text? Har du inget bättre för dig? Har inte jag något bättre för mig? Fanns det en mening med mig hade jag förmodligen haft bättre för mig!

Godnatt onda värld, godmorgon himmelriket.

Smått ironiska händelser

Har lyckat med att göra lite omvärldsanalys nu igen, eller iakttagelse kanske är mer korrekt uttryckt. Jag befinner i Sveriges största gruppboende, nämligen det för utvecklingsstörda fiskare - Göteborg. Jag är här på tjänsteresa och tyckte att det passade bra att gå på hockey ikväll. Frölunda mötte Djurgården i en match som Frölunda vann tämligen rättvist. Spelar som som Djurgår'n gör de första minuterna av matchen, då ska man inte vinna en hockeymatch. Själva matchen i sig kan vi lämna åt medierna att rapportera om, men läktarmatchen kan jag skriva om. Det märks att elitserielunken inte är en publikfröjd, så sjukt tyst och tråkigt som det var idag i Scandinavium alltså.

Jag köpte min biljett på bortalagets sektion och fann mig sittandes med ett gäng Djurgårdssupportrar från västra Sverige. Det inleddes med att dessa väst-djurgårdare skulle skrika "en jävla massa bönder" under introt, men det faller lite pladask när det görs med göteborgsdialekt. Sedan skulle samma gäng snorungar ge sig på att sjunga upp i klassiska "sjung för gamla Djurgår'n", men också det kändes sådär i otakt och på göteborgsdialekt.

Nej elitserien är sådär ur publikfestssynpunkt om det inte är på hovet enligt min mening. Fotbollen är bra mycket bättre på att ta vara på sina fans och i hockeyns slutspel vaknar även den tråkigaste hockeypublik till liv.

Nu skiter jag i det här och kryper till sängs.

/F

Medier om matchen: AB, Expressen, DN, SvD

Lärare och sjuksköterskor tjänar alldeles för mycket!

Eller så betalar de för mycket skatt. Hamnade framför rapport ikväll där Maud Olofsson intervjuades om det sjätte jobbskatteavdraget. För det första var det intressant att Centerledaren motsatte sig statsministerns förslag. För det andra och mer väsentliga var att Olofsson ansåg att det var bättre att sänka den statliga skatten eller höja brytpunkterna för denna skatt. Som argument för detta uppgav Olofsson att det är för många Sjuksköterskor och lärare som betalar statlig skatt! Allvarligt talat, är det såpass bra betalt i dessa två yrken att man kan råka ut för statlig skatt? Enligt Skatteverkets hemsida ligger brytpunkten för att betala statlig skatt på 32966 kronor i månaden eller 395600 kronor i årsinkomst (2011 år belopp). Nu måste jag fråga er läsare som jobbar som lärare eller sjuksköterska, finns det möjlighet att tjäna dessa pengar i era yrken? Där kan vi annars snacka om lockbete för blivande studenter va?


/F

Att uppfinna ett nytt ord...

Jag har uppfunnit ett nytt ord, ett verb för att vara mer exakt. Ni vet när man inte riktigt är i rätt tid, vill man gärna använda begreppet "taskig tajming". Vi har tidigare haft en verbifiering, också ett nytt kanske, av detta begrepp som varit "att feltajma". Då jag anser det vara ett hån mot det vackra engelska språket att mixa det med svenskan, ansåg jag att ett nytt ord var behövligt.

Så vad kan vi svenskar förknippa med just "taskig tajming"? Givetvis kan nästan alla relatera till Sällskapsresan 2 - Snowroller där Brännström talar med Hedlund och uttrycker de klassiska fraserna, "Vet du vad du har Hedlund?" "Taskig tajming.". Således borde många svenskar kunna relatera Hedlund när det gäller dåligt tajming. Ett lämpligt svenskt uttryck som ersättning till "feltajma" bör således kunna vara "att Hedlunda" med böjningarna "Hedlundar" och "Hedlundade".

Svenska Akademin bör helt klart titta på detta begrepp som samtidigt kan ses som en hyllning till Lasse Åberg. Givetvis kan jag nöja mig med en vänligt tack för mitt nyfunna ord.

För övrigt anser jag att TNE bör tvingas att sitta med på Svenska Akademins möten iförd en groddräkt.

/F

Bloggosfären är faktiskt rolig

Av en händelse, råkade jag se ett par minuter av konferensresan innan gårdagens C.S.I. Kan inte säga att jag blev direkt invigd i programmet, men det var ett gäng bloggskribenter som festade tillsammans på de bilderna jag såg. De såg allmänt likadana ut allihop, pushade bröst, hårdsminkade och överdrivna leenden.

Sedan kom jag och tänkte på att jag läste om "Kissie", bara namnet får mig att småle, som blivit bortklippt av Kanal fem. Hon har dessutom den goda smaken att gråta över det i sin blogg, allt medan hon verkar oförstående. Kanske är dags för henne att inse det att ointressanta blir bortklippta från TV-program, men tydligen är hon intressant nog för att hamna med här. Min stora tanke är mest varför är dessa bloggare intressanta ur ett TV-perspektiv? Det fanns visst även ett blogglag med i Fångarna på fortet om jag har uppfattat det hela rätt?

Vad har de gjort för att bli kända? Varför förtjänar de att komma och bli bortklippta av Filip & Fredrik? Världen har fått en ny kategori kändisar, tidigare A, B och C kändisar har fått sällskap av D-kändisar. D som i dum och storleken de verkar ha som minimikrav på BH. Kändisar bör enligt mitt tycke vara folk som åstadkommit något, titta på våra idrottsstjärnor till exempel. De har offrat många timmar på att träna medan polarna festade, vad har bloggarna offrat, mer än sin självaktning?

Nej dessa blonderade, tuttförstorade bängbimbos må ha hur många läsare de vill. Det rör sig ändå om en form av dumifierande, nej bloggerskor det ordet finns inte på riktigt, skrivkonst. De som läser de här bloggarna måste ha ett rent helvete med att läsa riktiga texter i sina skolböcker, men det kanske de skiter i eftersom det räcker med att operera tuttar och läppar och skaffa en bloggadress för att få en inkomst.

För övrigt anser jag att världen bör lära sig förstå storheten i mina vänners T.N.E., Ida och Terrortess skrivarkonst. Där pratar vi om mera ordentliga ämnen, även och TNE och Terror inte gärna skriver så ofta längre.


/F

Tågresande i all ära

Men jag måste nog berömma tågen för komforten iallafall, ja jag vet att jag har klagat på SJ och Trafikverket tidigare. Nu är dock tågen inom rimliga gränser vad det gäller tid och då är det riktigt skönt med tågresor. Sitter på väg hem efter en vecka hos min kusin, med en liten utflykt till London. Såg en rätt kul sak på tunnelbanan i London, en tjej med "Snowjoggers" på sig. Jag trodde detta var ett plagg som hörde 80-talet till, men det fanns visst på sina håll ännu.

Fler London-storys kommer var så säkra.

/F

Färden hemåt står för dörren

Det har blivit dags att åka hemåt igen efter åtta nätter hemifrån. Har umgåtts mycket med min kusin och hans familj och även hunnit med en liten sväng till London, denna gudomliga stad. Ska åka tillbaka i vår igen och slappna av lite, se om jag blir själv eller ej.

16.20 går tåget hemåt, går det lika bra som på vägen ner kommer jag hem strax före 20 ikväll. Lite film och lite sömn då sen är det dags att gå till jobbet igen.

För övrigt anser jag att TNE bör förstöras.

/F

Back home again

Återigen hemma innanför Sveriges imperiella gränser, befinner mig i provinsen Skåne efter att igår kväll ha landat i den autonoma kolonin Danmarks huvudstad.

Ska iväg på kalas med min kusin och hans familj. Söndag är det åter dags att fara tillbaka till hemmet i Linköping Norra.

/F

London calling

Och det är snart dags att ge sig av, tre nätter i Metropolis innan det blir hemfärd igen.

/F

Söndag i Skåne

Kom fram välbehållen igår till den pittoreska staden Höör, som ligger väldigt centralt i Skåne. Blev lite fotboll, lite mat och ett par öl med kusin. Trevligt sällskap, trevlig kväll kort och koncist uttryckt. Imorgon kväll bär det av till London med kusin och hans son, ska se Arsenal piska skiten ur Man C.

Nu ska jag återgå till Chelsea - Aston Villa på tv.

/F

Året som gått...

Det måste vara den mest vanliga rubriken på ett blogginlägg under dessa dagar. Hur som helst, vad har då jag gjort det senaste året? Förmodligen är det som kommer högintressant läsning för väldigt många, detta skrevs med en ironisk min. Ska inte tråka ut er med alltför mycket historier om vad som skett och gjorts, men några anekdoter får ni allt stå ut med.

Det här var året när jag, enligt mina vänner, passerade gränsen för "gubbe". Jag själv försöker hävda att jag fortfarande är 23 år, men jag får allt svårare att lura mig själv på den punkten. Jag får ta tjuren vid hornen och erkänna att jag faktiskt fyllt 30, there I said it! Min paranoida självbild gjorde det omöjligt för mig att stanna hemma under min bemärkelsedag, därav flykten 2010 som i februari gick till London. Några av mina vänner, bekanta och andra har frågat varför jag inte ville vara hemma när jag fyllde år, men det har har varit året när jag bestämt mig för att gå min egen väg och leva ut min tro. Därför ansåg jag det meningslöst att spendera en tisdag hemma med en massa gratulationer från bekanta, obekanta, önskade och oönskade. Det var en helt vanlig tisdag, vad är det att fira liksom?

Våren kom strax därefter, men inte med vårkänslor och kärlek, utan istället med att en av mina bättre vänner valde att lämna regionen. Det lämnade ett tomrum som är stort ännu, ännu större blev det på grund av hur det hela gick till. Det var på något sätt fel person som fick lämna in där. Inget ont som inte för något gott med sig dock, jag fick en ny radarpartner att träna tillsammans med och vi drog ett otal repor runt vrinneviskogen mycket förnämliga löparspår under både vår och sommar.

Sommaren gjorde därefter entré, med en mycket trevlig juniresa till Skåne där jag spenderade en helg hos min kusin. Även om min kusin var tvungen att åka iväg på jobb så var det en mycket trevlig helg. I övrig bestod sommaren av jobb då jag valt att lägga min semester sent, men en helg stod ut bland andra under sommaren. Jag besökte Skara för att bevittna mitt livs första travtävling live, och ja jag skulle ljuga om jag påstod att jag gjorde resan för att titta på hästar springa ikapp. En mycket trevlig helg där jag träffade en mycket trevlig tjej som gav mig hoppet tillbaka under ett par månader. Sedan kom min semester där det blev träning första veckan inför domarkursen som gick bra. Sedan åkte jag till Jonsered och hälsade på M i en veckas tid, innan jag for hemåt för att återgå till arbetet.

Höstens intåg innebar som alla andra år att fritiden blir fylld av ishockey, och gör det hart när omöjligt att göra något annat i livet. Något som också gjorde att förhållandet med M tog slut. Givetvis tråkigt scenario, men bara att knyta näven och komma igen. En ny vinter kom därefter i antågande och mitt sätt att leva ut min tro fick en ny bild på julafton. Jag spenderade 90 minuter med att fira jul aktivt, gjorde också en dryg timme åkandes till och från det hela. Lite mat, lite hej och sedan åka hem igen. Återigen en av dessa dagar jag har svårt att förstå vitsen med.

Nu är ju då året slut, jag firade nyår lite på samma sätt som jag firar andra specialdagar. Hemma i min soffa i ett ett försök att undvika själva grejen, men junior-vm i hockey är inget dumt sätt att fördriva en kväll på sådär, allra helt inte med tanke på utgången av matchen heller.

Som sagt en spaltad genomgång av mitt år, kanske har missat något, men jag vill inte tråka ihjäl er med för mycket detaljer.

Har ni frågor så skrik till
/F