På tal om dieter

Så börjar jag undra över alla dessa olika typer av dieter som kommer och går. Den ombytlighet som visas upp i olika medier med vilken diet som är den bästa skrämmer mig lite. Ena veckan ska man äta enligt GI-principen, sedan är LCHF som gäller och nu är det 5:2 som gäller. Det känns lite som religioner på något sätt, en profetia säger en sak och förkastar de andras profetior.

Några saker dessa dieter har gemensamt är att kvällstidningarna snabbt basunerar ut hur folk gått ner i vikt med hjälp av den nya dieten. I mängder av artiklar och löpsedlar får man se hur bra det gick för Britt och Inger att banta med den nya dieten. Dessutom verkar alla dessa dieter ha ett bäst före datum, när dieten totalsågas och anklagas för att vara farlig och olämplig. Detta brukar också innebära att det föds en ny diet i världen.

Idag går "kändisarna" till attack på 5:2-dieten. Paolo Roberto, Alex Schulman och Emma Igelström går ut med att dieten är av svältande art, vilket jag kan vara beredd att hålla med om.

Jag börjar undra hur man gjorde förr innan dieterna kom till? Hade man bättre matvaror och matvanor av tradition då? Det var mer ofta att mor i huset inte arbetade utan kunde fixa fram mat till mannen kom hem, det var inte så mycket halvfabrikat utan "riktiga" råvaror i maten.

Motionerade man mer förr? Jag vill tro att man rörde mer på sig förr i tiden, man cyklade vart man än skulle, det fanns inte lika många bilar och färre bilägande familjer kanske.

I slutändan handlar väl all mat om att man ska äta det man behöver och inte mer än detta. Svårare behöver det kanske inte vara. Alla dessa dieter sätter nog mer griller i huvudet på folk än det gör nytta. Det handlar, som Emma Igelström skriver så bra i sin blogg, om att få folk att banta efter semestern. Alla har levt som kungar under sommaren, ätit och druckit och har ångest över detta vilket gör att det är lätt att påverkas av tidningar och vänner som lovar snabba resultat. Känner ni igen fenomenet? Det är lite som med droger, prova en snabb fix så mår du bättre!!

Nej jag tror på vanlig mat, att äta efter vad man gör av med, stressa mindre i livet och motionera det är vad man mår bra av om du frågar mig.

För övrigt anser jag att den harhjärtade TNE är en farsot för mänskligheten, betydligt värre än dieter och drogproblem.

/F

Media: AB

Ständigt dessa matlagningsfrågor

Jag har i ett tidigare liv, i en tidigare blogg tagit upp frågan om recept. Det är dags nu igen för en vända i Fredwursts matlagningstankar. Började kvällens matlagning med att läsa i receptet "krossade tomater på burk", redan där kom tankebanan "jävlar i helvete" igång. Jag hade ju köpt krossade tomater i tetrapak, så nu var goda råd dyra. Som tur är råkar eder största idol vara en fena på uppfinningsrikedom, jag tog helt en en burk i skafferiet, hällde mina "krossade tomater i tetrapak" i burken och sedan hällde jag det i formen. Tror ni det fungerar?

Sen kom vi avdelningen lökar, det står "1 stor lök"! Vad i helvete räknas som stora lökar? Nej TNE jag menar inte lökar som vi gillar att klämma på, jag menar de man äter. Hur stor är en stor lök? Finns det någon skala som man borde känna till? Jag menar i övriga livet är ju A att betrakta som små lökar och D är stora, men finns det någon sådan märkning på gula / röda lökar?

Detta receptskrivande kan förvilla även de mest självsäkra fåntrattar. Har inte funderat på detta någon ni också?

Nåväl jobb imorgon igen, fyra dagar kvar sen en veckas ledighet. London Calling...

/F