Hur tänker handlarna egentligen...

Ibland undrar jag hur folk tänker och så även idag, rubriken är lite missvisande till viss del dock.Jag bestämde mig idag för att kolla efter en ny laptop och ett par längdskidor. Då jag bor i stadsdelen "Linköping Norra", eller som det kallas i folkmun Norrköping, valde jag att ge mig ner till Ingelstaområdet. Tänkte börja min resa på Expert Stormarknad som enligt expert.se hade öppet till 19, döm om min förvåning när jag möts av en lapp på dörren som förkunnade att butiken stängde 18.00 idag. Varför fanns inte den informationen på hemsidan? Jag trodde för en stund att Expert var en stor och seriös kedja, men vad vet jag.

Fortsatte min resa till OnOff, som höll öppet enligt vad deras hemsida lovade. Ska jag kritisera ansåg jag att utbudet var lite småskralt, åtminstone ansåg jag det då, men jag var ju bara ute för att kolla och samla information så det var okej. Åkte därefter ner till Mediamarkt, den store tysken som lovar oss Scheissebilligt. Det fanns en hylla på cirkus 10 meter med laptops, eller mini-pc som jag letar efter om vi ska precisera oss, på dessa 10 hyllmeter stod det tre stycken modeller av mini-pc. Ingen av de tre modeller var något som jag ansåg intressant och jag funderade på att fråga personalen och det fanns fler som kunde visas, men jag la ner den tanken rätt fort. Det var fyra unga killar som verkade jobba runt datoravdelningen. En stod i telefonen och pratade hängandes över en dator, de övriga tre verkade mer intresserade av att springa runt sitt skrivbord och slåss med varandra. Fel killar på fel plats MediaMarkt? Eller vill man ändra sin slogan till "Vi Scheisse i våra kunder"?

Lämnade teknikdelen för kvällen efter besök på Elgiganten, som likt OnOff höll öppet enligt utlovat och, med tanke på det skrala utbudet hos "stora" Mediamarkt, höll ett rätt okej sortiment. For upp till sportbutikerna på Ingelsta för att kolla skidor, men det var mycket utplockat i sortimentet varpå jag fick idén att åka till City. En bekant hade tipsat mig om stadium city och det var väl värt att kollas. Kom på att klockan var mycket och valde att surfa in på norrköping citys hemsida för att kolla öppettider. Fick då se att det stängde inom ett par minuter, varpå jag fick lägga ner dagens övningar i kapitalism.

För övrigt anser jag att TNE bör reas ut till lägst bjudande och såld som slav till pirater utanför somalias kust.

/F

I think I figured out, what I'm looking for....

Ibland trillar polletten ner, även i min imbecilla lilla hjärna. Idag hände det dock att så skedde, plötsligt när jag satt i min bil, eller företagets bil rent juridiskt, slog det mig alltså. Vad jag söker i livet, jag har funderat ett tag på vad detta är och nu kom jag nog fan på det.

Frågan är hur jag ska lyckas ro iland detta. mer om detta kommer.

Ständigt dessa matlagningsfrågor

Jag har i ett tidigare liv, i en tidigare blogg tagit upp frågan om recept. Det är dags nu igen för en vända i Fredwursts matlagningstankar. Började kvällens matlagning med att läsa i receptet "krossade tomater på burk", redan där kom tankebanan "jävlar i helvete" igång. Jag hade ju köpt krossade tomater i tetrapak, så nu var goda råd dyra. Som tur är råkar eder största idol vara en fena på uppfinningsrikedom, jag tog helt en en burk i skafferiet, hällde mina "krossade tomater i tetrapak" i burken och sedan hällde jag det i formen. Tror ni det fungerar?

Sen kom vi avdelningen lökar, det står "1 stor lök"! Vad i helvete räknas som stora lökar? Nej TNE jag menar inte lökar som vi gillar att klämma på, jag menar de man äter. Hur stor är en stor lök? Finns det någon skala som man borde känna till? Jag menar i övriga livet är ju A att betrakta som små lökar och D är stora, men finns det någon sådan märkning på gula / röda lökar?

Detta receptskrivande kan förvilla även de mest självsäkra fåntrattar. Har inte funderat på detta någon ni också?

Nåväl jobb imorgon igen, fyra dagar kvar sen en veckas ledighet. London Calling...

/F

Mellandagsrean, en bluff?

Det här med julen som kommersiell happening är väl ingen nyhet för någon, men frågan är om inte mellandagsrean är bluff i sig. Nu pratar jag inte om prissättningar, för där är jag på tok för dåligt påläst. Däremot är det spännande att fundera över hur det går till. Jag var en sväng på denna rea idag, inte för att handla dock, jag hade en trasig klocka som skulle reklameras. I många butiker där man går in är det väldigt glest sortiment och de billiga artiklarna ligger bland de glesa varorna. Handlar det i mångt och mycket om selektiv realisering? Självklart säger ni, reavaror är såna som man kan sänka priset på, eller måste för att bli av med dem. Frågan är dock om man inte väljer att rea ut varor som folk inte vill ha för att få ett köpsug och sedan lura dem att slå till på något dyrare?

Hamnade på en av de större hemelektronikkedjornas butik under min utflykt. Där var en kille som kollade på mobiltelefon, en HTC. När försäljaren förklarade för honom att han kunde koppla upp sig på internet via sitt hemmanätverk, ja då lät han extremt chockad och utbrast: "Va, kan jag surfa via mitt hemmamodem med telefonen?". Då börjar jag fundera litegrann sådär, om man inte har koll på det, behöver man då en sån telefon?

En bra säljare råkade jag på idag dock. Han sålde inget till mig, men en herre som ville köpa skidor till sin son. Herren med sonen kollade om han kunde köpa ett par riktiga längdskidor till sig själv och grabben. Säljarens svar: "Visst kan du det, men risken är att skidorna är för svåra grabben och då har du kastat pengarna i sjön." Inte alls väntat från en säljare va?

/F

Normer och standarder

Det där med normer är en alltid spännande källa, det här med jul är en sådan. Helt plötsligt ska man umgås med släkten och familjen bara för att det är den 24 december. Jag skrev av mig om detta i mitt förra inlägg och lämnar det ämnet bakom mig. Kom på att jag läste en riktigt bra krönika häromdagen dock, också den gällande normer och traditioner. Det nedanstående är en kopierad text från tidningen Extra Östergötland, författad av Ida Thyni. Mycket tänkvärd text om hur andra människor är snabba att döma de som inte riktigt gör som de själva tycker är normalt. Jag tycker det är värt att sprida den vidare.

"Varför dricker inte du alkohol? Den frågan får jag ofta svara på. Det intressanta är att människor kan bli provocerade av det. En del rent av stör sig på att jag inte dricker. Om jag inte dricker är jag antagligen gravid, nykter alkoholist eller bara jäkligt tråkig, tänker nog de flesta. Men jag är inget av det. Jag slutade dricka för runt fyra år sedan och innan dess drack jag kanske två–tre gånger per år. Så nej, jag saknar det inte. Och jag befann mig inte i en destruktiv spiral. Jag drack inte för att dämpa ångest eller för att våga vara mig själv. Men det kändes ändå rätt att bara lägga av. Jag var aldrig någon stordrickare, inte ens som nyfiken tonåring. Men jag har kört en hel del porslinsbuss, lagt en del pizzor och pratat en del i den stora vita telefonen. Alltså spytt efter att ha druckit för mycket. Och jag saknar det inte. Längtar inte efter dagen då man är så bakfull att det känns som att ögonen ska sprängas. Saknar inte att sätta sprätt på massa cash i baren på några timmar. Är också glad att jag inte längre skriver taffliga kärleksförklaringar på toapapper till en upptagen kille inne på en sunkig bartoa. Och sen gillar jag inte vin, öl eller sprit. Att jag tycker alkohol är äckligt är också något som provocerar (”Hur f*n kan man inte gilla öl liksom, det är ju asgott”). Och sötsliskig cider klarar jag inte av efter en intensiv jag-ska-testa-allacidersmaker-som-finns-period. Utan att låta alldeles för präktig (vilken man också får höra att man är) handlar det också om hälsa. Jag försöker alltid att må så bra som möjligt. Och jag väljer därför att ta avstånd från alla slags droger. Som nykterist blir man lätt den som ska förklara sig. Normen är att dricka, jag bryter normen och ställs därför till svars. Vad andra väljer att göra, det struntar jag i. Och jag går absolut inte runt och frågar människor varför de väljer att dricka alkohol. Så kalla mig präktig, torrboll eller tönt – det rör mig inte i ryggen. Jag är stolt nykterist."

/F

Detta helvete...

Som folk kallar jul, varför ska jag behöva stå ut med alla julsånger? All reklam om hur undvika julstress på ikanohuset? Varför ska jag behöva ta emot en gåva bara för att en person påstods vara född den här dagen? Jag har hört alla möjliga orsaker som att det är mysigt, trevligt att umgås med familjen och så vidare. För helvete människor, ska vi behöva ha en speciell religiös händelse som förvandlats till svensk handels största kassako, för att umgås med nära och kära? Säger inte det en hel del om hu handikappade vi är socialt? Varför ska man förväntas köpa julklappar för att det är viss dag på året? Ska inte gåvor ges som ett tecken på uppskattning för något man fått hjälp med?

Slår vad om att eventuella kommentarer kommer vara i stil med att jag är bitter och sur, men det stämmer väl också. Jag har åtminstone hållbara argument för min tro.


/F

Absolut ingen tåga i SJ...

Om ni nu ursäktar min dåliga humor som rubrik kan vi gå vidare. Tågförseningar och tågstopp om vartannat, men det enda som hörs är att SJ beklagar och anser att trafikverket inte lyckas leverera. Hur kan man bara skylla ifrån sig hela tiden? Det är på tiden att man tar tag i det hela och ordnar till detta. Trafikverket kan inte besitta alltför mycket kompetens heller? Ibland undrar jag om det kan vara så att dessa båda bolag blev förvånade över att det kom snö i år, IGEN. Efter förra vinterns väderlek borde det ringa klockor om förändringar, men det verkar inte som så.

Medier: AB, Expressen, DN

we could have been anything we wanted to be

Om någon kan plocka det citat jag har som inläggstitel blir jag djupt impad och lovar att stå för mat och dryck en kväll! Lite som titeln känns det just nu, men varför skulle jag ens orkar tänka tanken att bry mig? Ingen annan bryr sig nämnvärt va? De som gör det står i en klass för sig. Helgen gick bra, träffade på en herre som gav mig en sjukt bra feedback på samtliga insatser i den ishallen denna säsong. Riktigt kul att få positiv kritik från sidan sådär, det värmde ska ni veta.

För övrigt anser jag att TNE ska följa detta citat som också är från samma "plats" som titeln: "So you might as well quit if you haven't got it."

Thank god it's friday...

Det känns som om det alldeles nyss var måndag, ett antal försovningar senare var det helt plötsligt fredag igen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, andelen måndagar är högre än fredagar. Åtminstone om man går på känsla, och det är jag bra på. Kvällen blir lugn med lite mat och tidig sänggång, morgondagen innebär en resa söderut för ett toppmöte. Hoppas att matchen speglar lagens placeringar, då kan det bli en riktigt trevlig match.

Har några vänner som ställer upp bra och finns till hands allt som oftast, jag tror inte jag tackar er nog för era insatser! Tack som fan till er.

/F

Jag har lärt mig en ny diss...

Ja, innan den onde TNE påtalar det igen, jag är gammal, men ibland snappar man upp ett och annat som dagens ungdomar kör. Ni vet när något är måttligt intressant, säger man ibland bara ett enkelt: "och?". Eller om någon berättar något som man inte har nåt intresse av att veta kunde man säga: "Intresseklubben antecknar". Visst kommer ni ihåg dessa begrepp? Idag har, förmodligen, ny teknik bidragit till nya sätt att uttrycka dessa "dissar".

Istället för "och" använder man nuförtiden bara "k". Om jag får gissa, vilket jag ju får i min egen blogg, kommer detta från chat och sms där man hela tiden förkortar ner ord för att spara tecken. Begreppet "intresseklubben antecknar" har fått en nymodig variant i att man helt enkelt tar upp sin mobiltelefon och säger "vänta lite, jag ska bara ringa någon som bryr sig."

Är det inte underbart hur språk och begrepp förnyas?

För övrigt anser jag att TNE bör förstöras.

/F

Under avdelningen: hur tänkte du nu?

Dags för den bejublade omvärldsanalysen som stundtals förgyller eder vardag här på bloggen. Under dagen har jag i vanligt åkt bil för att förflytta mig mellan olika platser, och ja det är biogas så miljönördar: TYST. Vid en av dagens förflyttningar kom jag åkandes mot ett övergångsställe med ett trafikljus. Bilen framför mig bromsar helt plötsligt in och stannar, trots att det lyser GRÖNT från båda stolparna. Ungefär samtidigt som bilen framför mig, en SAAB 9000, stannar vid trafikljuset, kommer en gångtrafikant och trycker på knappen för att få gå över gatan. Bilen framför mig ser fortfarande rött, trots att stolparna lyser grönaste grönt. Jag tutar och blinkar med helljusen för att uppmärksamma min medtrafikant på den udda situation som precis uppstått, men ingen reaktion alls från föraren. Bakom mig har nu samlats uppemot 15 bilar i kö som förmodligen alla ser att det är grönt, men att kön står stilla. I motgående fil passerar ett antal bilar detta övergångsställe, men vår lilla SAAB-förare verkar inte vara riktigt på alerten.

Gångtrafikanten som laglydigt inväntar grön gubbe, småler och tittar mot SAAB-föraren som fortfarande inte förstått sin tabbe. Plötsligt kommer en reaktion, men inte från SAAB-föraren, utan från trafikljuset som slår om från grönt till gult. Då reagerar föraren framför mig, släpper upp kopplingen och får fart på sin bil ungefär lagom att den kör mot RÖTT. Den verkar helt ogenerat fortsätta sin färd framåt och jag återser inte bilen eftersom jag är en laglydig människa som stannar vid rött ljus. Gångtrafikanten går snällt över vägen med ett väldigt stort leende på sina läppar och tittar mot mig som inte på något sätt kan hålla tillbaka mitt skratt.

Min fråga nu är, hur tänkte den här människan? Borde jag som medtrafikant bli rädd för dennes ouppmärksamhet? Eller är det så att personen i fråga är paranoid och skulle skaka av sig en förföljare?

Någon borde kunna svara på dessa frågor...

För övrigt anser jag att TNE bör griljeras och serveras som julskinka.

/F

Alldeles för länge sedan jag skapade något...

Saknaden av kreativitet är stor, den är hemsk rent ut sagt när man vill skapa. Det leder mig inte framåt som människa, det skapar bara en enda stor oro inombords över min kapacitet. Just nu händer det så sjukt mycket som jag inte inte vill, det snurrar mest runt utan att komma framåt. Inget av det jag jobbar för vill riktigt gå i hamn för mig, jag riskerar att bli en bitter, sur och tvär man om detta fortsätter. Varför infinner sig inte glädjen i mitt liv? Bättre fråga är väl varför glädjen i mitt liv försvann? Hur kunde jag sänka mig så lågt att jag sumpade detta? Borde inte någon slagit till och sagt till mig "Hey, asshole, straighten up"? Istället hamnade jag i en spiralliknande rörelse som absolut inte jobbar sig uppåt, men varför ska jag lyckas? Som tur är finns det vissa glädjeämnen kvar i livet och de håller mig flytande under de tyngre perioderna. Börjar snart bli dags att klippa banden till det som bara deprimerar, men jag måste hitta en ny väg dessförinnan. Vägen mot ett nytt liv ligger framför mig, men jag saknar passerkortet som tar mig förbi vägtullen.

/F