Normer och standarder

Det där med normer är en alltid spännande källa, det här med jul är en sådan. Helt plötsligt ska man umgås med släkten och familjen bara för att det är den 24 december. Jag skrev av mig om detta i mitt förra inlägg och lämnar det ämnet bakom mig. Kom på att jag läste en riktigt bra krönika häromdagen dock, också den gällande normer och traditioner. Det nedanstående är en kopierad text från tidningen Extra Östergötland, författad av Ida Thyni. Mycket tänkvärd text om hur andra människor är snabba att döma de som inte riktigt gör som de själva tycker är normalt. Jag tycker det är värt att sprida den vidare.

"Varför dricker inte du alkohol? Den frågan får jag ofta svara på. Det intressanta är att människor kan bli provocerade av det. En del rent av stör sig på att jag inte dricker. Om jag inte dricker är jag antagligen gravid, nykter alkoholist eller bara jäkligt tråkig, tänker nog de flesta. Men jag är inget av det. Jag slutade dricka för runt fyra år sedan och innan dess drack jag kanske två–tre gånger per år. Så nej, jag saknar det inte. Och jag befann mig inte i en destruktiv spiral. Jag drack inte för att dämpa ångest eller för att våga vara mig själv. Men det kändes ändå rätt att bara lägga av. Jag var aldrig någon stordrickare, inte ens som nyfiken tonåring. Men jag har kört en hel del porslinsbuss, lagt en del pizzor och pratat en del i den stora vita telefonen. Alltså spytt efter att ha druckit för mycket. Och jag saknar det inte. Längtar inte efter dagen då man är så bakfull att det känns som att ögonen ska sprängas. Saknar inte att sätta sprätt på massa cash i baren på några timmar. Är också glad att jag inte längre skriver taffliga kärleksförklaringar på toapapper till en upptagen kille inne på en sunkig bartoa. Och sen gillar jag inte vin, öl eller sprit. Att jag tycker alkohol är äckligt är också något som provocerar (”Hur f*n kan man inte gilla öl liksom, det är ju asgott”). Och sötsliskig cider klarar jag inte av efter en intensiv jag-ska-testa-allacidersmaker-som-finns-period. Utan att låta alldeles för präktig (vilken man också får höra att man är) handlar det också om hälsa. Jag försöker alltid att må så bra som möjligt. Och jag väljer därför att ta avstånd från alla slags droger. Som nykterist blir man lätt den som ska förklara sig. Normen är att dricka, jag bryter normen och ställs därför till svars. Vad andra väljer att göra, det struntar jag i. Och jag går absolut inte runt och frågar människor varför de väljer att dricka alkohol. Så kalla mig präktig, torrboll eller tönt – det rör mig inte i ryggen. Jag är stolt nykterist."

/F