Ja, mina harhjärtade rådgivare, det är dags för ett inlägg i bitterhetens tecken. Nu vet jag ju att ni avgudar mig och älskar varenda stavelse jag skriver ihop, därav törs jag bittra till lite i tid och otid. Jag tror det har med åldern att göra, men ärligt talat vem bryr sig om det där med åldrar....
Ni vet övergångsställen, där gående passerar bilvägar, dessa skrev jag om en gång i min gamla blogg. En lite historia om hur övergångsställen faktiskt uppstod en gång i tiden. Jag ska lägga upp det inlägget här lite senare så ni får lära er lite historia också.
Som ni med körkort vet måste bilförare stanna vid övergångsställen om det står en fotgängare redo att passera. Det är ett evigt gissel det där, när man närmar sig dessa zebrastreckade gångvägar. Nu har jag två dagar i rad, passerat ett och samma övergångsställe och råkat för exakt samma scenario, med två olika fotgängare. Dessa båda fotgängare har kommit fram till övergångsstället, när jag varit långt ifrån dessa, och det har inte varit någon annan bil i närheten. Dessa båda individer har alltså kunnat passera vägen helt och fullt innan jag har hunnit fram till dem. Varför kommer det sig då att båda dessa pensionärer istället valt att stå kvar vid sidan av vägen och väntat in mig, för att då förbereda sig på att gå över? Istället för att själva komma fram lite snabbare dit de ska, och att jag ska slippa stanna, då har de istället väntat in mig! Då måste jag ju ifrågasätta deras agerande! Det är absolut inte tidsekonomisk vare sig för dem eller mig att agera som de gör. Det är absolut inte miljövänligt att låta bilar stanna och sedan starta från stillastående istället för att åka förbi. Detta förbryllar mig, detta är ett korkat beteende. Jag misstänker starkt en komplott signerad TNE, som syftar att ta död på moder jord väldigt snabbt.
För övrigt anser att min enda jämlike på jorden, Jenny bör ta och komma hem, så att vi kan smida ondskefulla planer om världsherravälde!
/F
onsdag 25 april 2012
måndag 23 april 2012
I dyningarna av ett SM-slutspel
Ja, om nu någon har missat det hela så är hockeysäsongen slut, för klubblagen i Sverige alltså. Och det är inget annat att göra än att gratulera Brynäs till SM-guldet, vet inte om jag anser att det var en rättvis Brynässeger i den avgörande matchen. Skellefteå var spelmässigt det bättre laget, men nu spelar ju varken rättvisa, spelmässigt övertag eller skottstatistik någon roll. Det handlar om att göra fler mål än motståndarlaget, vilket Brynäs gjorde och då vinner man matcher och SM-guld. Allra helst det numera uttjatade målet från Silfverberg är sånt som avgör matcher. Det är dessutom det faktum att målvakten Svedberg är den som håller dem kvar i matchen under första perioden.
Kul att nu så här dagarna efter matchen när alla har gått igenom målen, räddningarna, utvisningar och allt annat som hör till själva matchen, då vaknar helt plötsligt krönikörerna till och känner abstinens. Vad skriver då krönikörer i abstinens om då? Jo om tv:s experter och kommentatorer. Johan Esk på DN fick i helgen ihop ett närmast lyriskt inlägg om Lasse Granqvist och dennes storhet. Här delar jag den uppfattning som Esk har, Granqvist är förmodligen Sveriges bästa kommentator.
Sedan tar Esk upp Boork och Wikegård, och jösses vilket bra drag av TV4 att ha dessa två med i sin bevakning av SM. Kommer ni ihåg att jag skrev om Christer Björkman som geni? Om inte kan ni friska upp minnet här ->LÄNK, Frågan är om det inte är samma sak hos TV4? Wikegård rör upp känslorna och gillar att provocera, Boork är lite mer bitter gammal gubbe och försöker hålla emot den här ungtuppens dårskap. Klockrent PR-drag, det talas om sändningarna och det sitter säkert folk som fullständigt skiter i hockeymatchen, men som vill se vad Wikegård kommer säga i nästa paus. Nej inte några hundratusental, men kanske hundratal.
Johan Esk har en kollega samt namne, med efternamnet Croneman. Denne Croneman är inte alls imponerad av Wikegårds framfart, men jag tror att han tillhör den där skaran som inte gillar hockey, men vill veta vad Wikegårds nästa uttalande blir. Han anklagar hockeyn för att vara konservativ med rutten kvinnosyn bland annat. Och det hela verkar vara grundat i att Wikegård krävde att Skellefteå skulle visa lite stake. Croneman kanske skulle se lite hockey istället för att bara kolla på pauspratet. Ska man vinna en ishockeymatch går det åt att man vågar ta en smäll, vågar gå in i närkamper och vågar göra det där lilla extra. Begreppet att våga kan sägas på fler sätt, visa stake är ett av de sätten. Hur man kan tolka det som sexistiskt är för mig en gåta? Det kan bara finnas ett enormt ishockeyhat som ligger bakom Cronemans åsikter. Kanske Croneman själv inte hade modet att ta en tackling och därför började med någon annan idrott som ung? Kanske det är det som ligger bakom alltihop?
Att uttala som sig om att ett lag spelar som "kärringar" kanske inte är riktigt politiskt korrekt, men de flesta av oss som tittar på idrott och inte skriver krönikor i DN, vi förstår att det handlar om att spela fegt. Sedan är det ett begrepp som fungerar på både män och kvinnor, men jo visst kan man tycka att begreppet i sig är lite missvisande.
Croneman vill ha svar från TV4, men jag KRÄVER ett svar från Croneman. Istället för att bara lägga fram felaktigheter i Wikegårds och TV4:s sätt. Kom med en lösning istället! Tala om vilket begrepp som ska ersätta "spela som kärring", för jag hoppas att du förstår vad som menas med det!! Beskriv manlighet, beskriv tuffhet! Det är lätt att tycka att saker är fel, men att komma med konstruktiv kritik och en lösning, det vill folk sällan göra!
/F
Artiklarna: Esk, Croneman
Kul att nu så här dagarna efter matchen när alla har gått igenom målen, räddningarna, utvisningar och allt annat som hör till själva matchen, då vaknar helt plötsligt krönikörerna till och känner abstinens. Vad skriver då krönikörer i abstinens om då? Jo om tv:s experter och kommentatorer. Johan Esk på DN fick i helgen ihop ett närmast lyriskt inlägg om Lasse Granqvist och dennes storhet. Här delar jag den uppfattning som Esk har, Granqvist är förmodligen Sveriges bästa kommentator.
Sedan tar Esk upp Boork och Wikegård, och jösses vilket bra drag av TV4 att ha dessa två med i sin bevakning av SM. Kommer ni ihåg att jag skrev om Christer Björkman som geni? Om inte kan ni friska upp minnet här ->LÄNK, Frågan är om det inte är samma sak hos TV4? Wikegård rör upp känslorna och gillar att provocera, Boork är lite mer bitter gammal gubbe och försöker hålla emot den här ungtuppens dårskap. Klockrent PR-drag, det talas om sändningarna och det sitter säkert folk som fullständigt skiter i hockeymatchen, men som vill se vad Wikegård kommer säga i nästa paus. Nej inte några hundratusental, men kanske hundratal.
Johan Esk har en kollega samt namne, med efternamnet Croneman. Denne Croneman är inte alls imponerad av Wikegårds framfart, men jag tror att han tillhör den där skaran som inte gillar hockey, men vill veta vad Wikegårds nästa uttalande blir. Han anklagar hockeyn för att vara konservativ med rutten kvinnosyn bland annat. Och det hela verkar vara grundat i att Wikegård krävde att Skellefteå skulle visa lite stake. Croneman kanske skulle se lite hockey istället för att bara kolla på pauspratet. Ska man vinna en ishockeymatch går det åt att man vågar ta en smäll, vågar gå in i närkamper och vågar göra det där lilla extra. Begreppet att våga kan sägas på fler sätt, visa stake är ett av de sätten. Hur man kan tolka det som sexistiskt är för mig en gåta? Det kan bara finnas ett enormt ishockeyhat som ligger bakom Cronemans åsikter. Kanske Croneman själv inte hade modet att ta en tackling och därför började med någon annan idrott som ung? Kanske det är det som ligger bakom alltihop?
"Han tror att det är manligt att köra ner klubban i halsen på en motspelare, han tror att det är ett tecken på hårdhet och beslutsamhet att kasta handskarna och ta till knytnävarna.
Han ser två tuffa killar som gör upp, jag ser två patetiska och löjeväckande småpojkar som skämmer ut sig, sitt lag och sina familjer. Halva mänskligheten och hela manligheten."
Att två stycken gör upp utan handskar på isen kan ge energi till laget, energi som krävs för att vända en match. Det har mera med matchpsykologi att göra en manlighet bäste herr Croneman. Att köra ner klubban i halsen får väl ses som en metafor kanske? Eller har Croneman sett många klubbor köras ner i halsar på hockeyrinkar? Det har inte jag sett, uttrycket är förmodligen ett uttryck för att man ska ligga nära sin motståndare och smälla på denne så fort tillfälle ges. Kanske Croneman vill förbjuda tacklingar också?Att uttala som sig om att ett lag spelar som "kärringar" kanske inte är riktigt politiskt korrekt, men de flesta av oss som tittar på idrott och inte skriver krönikor i DN, vi förstår att det handlar om att spela fegt. Sedan är det ett begrepp som fungerar på både män och kvinnor, men jo visst kan man tycka att begreppet i sig är lite missvisande.
Croneman vill ha svar från TV4, men jag KRÄVER ett svar från Croneman. Istället för att bara lägga fram felaktigheter i Wikegårds och TV4:s sätt. Kom med en lösning istället! Tala om vilket begrepp som ska ersätta "spela som kärring", för jag hoppas att du förstår vad som menas med det!! Beskriv manlighet, beskriv tuffhet! Det är lätt att tycka att saker är fel, men att komma med konstruktiv kritik och en lösning, det vill folk sällan göra!
/F
Artiklarna: Esk, Croneman
söndag 22 april 2012
en lång tids tystnad i väntan på storheten
Ja jag erkänner att jag har varit tyst ett tag, trots idoga övertalningsförsök från socialstyrelsen. Psykvårdsinrättningarna och vårdcentralernas kuratorer blir överbelamrade med jobb när jag inte levererar de texter ni alla vill läsa. Det är inte avsiktligt som jag spelar med er psykiska hälsa, det har bara inte blivit av. Jag behöver inte be er om ursäkt, ni godtar ändå allt jag gör.
Var och handlade idag, det i sig är ingen skräll, även om det borde skötas av er i min fanclub. I affären råkade jag ut för en av mina favoritmänniskor, och nu varnar jag känsliga läsare för att det kan komma en hel del fördomar, förutfattade meningar och ren nonsens, men det är ju det ni gillar....
Ni vet människor som absolut inte kan vara tysta, ja allra helst de där som inte kan vara tysta ute bland folk. Hade en sådan i min närhet idag på Ica, mannen i fråga pratade konstant, i sitt sällskap hade han två människor som ärligt talat såg rätt ansträngda ut av sin kamrats pratande. När mannen gjorde pauser för att tillåta sina vänner att flika in sina åsikter, då tittade kamraterna mest ner i backen och undvek att säga något. Man kan ju tycka att mannen borde tänkt till och lugnat ner sitt pratande något, men nej, för att döda den tystnad som uppstod pratade mannen ännu mer. Det känns skönt att vara lite gnällig gubbe ibland, allra helst eftersom jag är den människa som hela jorden avundas.
Jag hittade sedan en artikel om fängslade svenskar utomlands och då slogs jag återigen av en tanke. Varför skriver man ut namnet på vissa i artikeln och inte på andra? Tyvärr måste ni ha plusmedlemskap hos aftonbladet för att kunna läsa det: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14716724.ab. Det är ju förvisso en sak det där med namnet, men de icke namngivna benämndes som man 64, kvinna 27 och så vidare. Förutom en listat person som står med som "Läkare 65", nu undrar jag ju såklart en sak: Är läkare att betrakta som könslösa? För det står att det är en man, men varför då inte skriva "Man 65"? Vad har det att göra med saken att han är/var läkare? Kan någon förklara detta för mig?
/F
Var och handlade idag, det i sig är ingen skräll, även om det borde skötas av er i min fanclub. I affären råkade jag ut för en av mina favoritmänniskor, och nu varnar jag känsliga läsare för att det kan komma en hel del fördomar, förutfattade meningar och ren nonsens, men det är ju det ni gillar....
Ni vet människor som absolut inte kan vara tysta, ja allra helst de där som inte kan vara tysta ute bland folk. Hade en sådan i min närhet idag på Ica, mannen i fråga pratade konstant, i sitt sällskap hade han två människor som ärligt talat såg rätt ansträngda ut av sin kamrats pratande. När mannen gjorde pauser för att tillåta sina vänner att flika in sina åsikter, då tittade kamraterna mest ner i backen och undvek att säga något. Man kan ju tycka att mannen borde tänkt till och lugnat ner sitt pratande något, men nej, för att döda den tystnad som uppstod pratade mannen ännu mer. Det känns skönt att vara lite gnällig gubbe ibland, allra helst eftersom jag är den människa som hela jorden avundas.
Jag hittade sedan en artikel om fängslade svenskar utomlands och då slogs jag återigen av en tanke. Varför skriver man ut namnet på vissa i artikeln och inte på andra? Tyvärr måste ni ha plusmedlemskap hos aftonbladet för att kunna läsa det: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14716724.ab. Det är ju förvisso en sak det där med namnet, men de icke namngivna benämndes som man 64, kvinna 27 och så vidare. Förutom en listat person som står med som "Läkare 65", nu undrar jag ju såklart en sak: Är läkare att betrakta som könslösa? För det står att det är en man, men varför då inte skriva "Man 65"? Vad har det att göra med saken att han är/var läkare? Kan någon förklara detta för mig?
/F
fredag 13 april 2012
Skillnaden på mediernas samvete, finns den....
Jag har tagit mig för vanan att läsa kvällstidningarna på toaletten, därför att jag anser att skit ska med skit fördrivas. Dessa pressjättar som en gång i tiden, jag minns den tiden, skrev nyheter om världen, om den faktiska politiken i vårt samhälle, som var värd att köpa. Nuförtiden har de blivit rena skvallertidningarna som hellre skriver om Reinfeldts skilsmässa på tretton sidor samtidigt som man lägger en liten notis om den senaste proposition som denne lagt fram.
Idag har jag hittat en skillnad mellan tidningarna gällande en artikel, eller nej inte tidningarna utan nätupplagorna. Aftonbladet, denna en gång stora sosseblaska, väljer att gå ut med namn och bild på en person som har fällts enligt sexköpslagen. Expressen å sin sida, på den andra sidan av det politiska spektrumet, väljer att inte publicera namnet och bilden!
Jag börjar genast fundera på varför de skiljer sig åt? Har detta med samvete att göra? Eller beror det på att personen det gäller har ett reklamavtal med expressen? Ja, nu sa jag något som jag tror att få faktiskt tänker på, pengarnas makt i mediala sammanhang. Är detta anledningen till att Expressen inte går ut med namnet?
Eller är det helt enkelt så nobelt att Expressen har större samvete och inte vill hänga ut en man hur som helst till allmänheten? Eller har Aftonbladet större samvete och anser att allmänheten måste få veta detta om personen?
Och varför nämner inte Expressen det som Aftonbladet skriver, nämligen att klubben som mannen jobbat åt samarbetar med FN för att främja kvinnors rättigheter?
Om nu så är fallet är det ju nästan på ironiskt att mannen åker dit för sexköp, hur svårt ska det vara att tänka sig för? Vad är grejen med att köpa sex? Hur långt gången är man då i sin frustration? Eller beror det på något annat?
Svåra frågor, stora svar skulle krävas för att få veta hur det faktiskt ligger till. Om någon har en idé så vädra den gärna....
Läs de båda artiklarna: Aftonbladet, Expressen
Idag har jag hittat en skillnad mellan tidningarna gällande en artikel, eller nej inte tidningarna utan nätupplagorna. Aftonbladet, denna en gång stora sosseblaska, väljer att gå ut med namn och bild på en person som har fällts enligt sexköpslagen. Expressen å sin sida, på den andra sidan av det politiska spektrumet, väljer att inte publicera namnet och bilden!
Jag börjar genast fundera på varför de skiljer sig åt? Har detta med samvete att göra? Eller beror det på att personen det gäller har ett reklamavtal med expressen? Ja, nu sa jag något som jag tror att få faktiskt tänker på, pengarnas makt i mediala sammanhang. Är detta anledningen till att Expressen inte går ut med namnet?
Eller är det helt enkelt så nobelt att Expressen har större samvete och inte vill hänga ut en man hur som helst till allmänheten? Eller har Aftonbladet större samvete och anser att allmänheten måste få veta detta om personen?
Och varför nämner inte Expressen det som Aftonbladet skriver, nämligen att klubben som mannen jobbat åt samarbetar med FN för att främja kvinnors rättigheter?
Om nu så är fallet är det ju nästan på ironiskt att mannen åker dit för sexköp, hur svårt ska det vara att tänka sig för? Vad är grejen med att köpa sex? Hur långt gången är man då i sin frustration? Eller beror det på något annat?
Svåra frågor, stora svar skulle krävas för att få veta hur det faktiskt ligger till. Om någon har en idé så vädra den gärna....
Läs de båda artiklarna: Aftonbladet, Expressen
torsdag 12 april 2012
Ooooh and it was even better than great!!!!
the title is misleading, as this is written in Swedish. For an English version, please ask me.
Jag har kommit hem från huvudstaden, ja just det huvudstädernas huvudstad, och resan var helt enkelt underbar. Med risk för att tråka ut er med en reseskildring får jag be att den som inte vill läsa det hela, helt enkelt slutar läsa, ni andra välkomnar jag till en reseskildring a'la Fredwurst.
Min gode vän Tyra och jag hade bestämt oss för att fira påsken på allra bästa sätt, med fotboll och öl med andra ord. Resan tog sin början i torsdags kväll då vi åkte Renault till Ibis Hotel Arlanda för att sova några timmar. Med tanke på att vi vårat flyg avgick redan 07.05 på fredagsmorgonen ansåg vi det skönast att få lite längre sömn, därav hotellvistelsen. Ett hotell som, trots sin tvåstjärniga betygsättning på hotels.com, var riktigt bra.
Någon opponerar sig säkerligen redan nu och tycker på besserwissermaner att Ryanair minsann inte flyger från Arlanda. Till er har jag en sak att säga, up yours. Vi valde helt enkelt bort snikflyget Ryanair för att istället flyga med Norwegian till London och SAS hemåt. Skillnaden på priset var inte alls nämnvärt.
Det tidiga flyget gjorde att vi ankom till London redan på förmiddagen, vilket ledde till att vi kunde skutta runt stadens butiker och småshoppa under stor del av fredagen. Inga direkta stordåd som skedde just då, mest insupande av atmosfär och intagande av mat och dryck. Vi bodde på ett hotell som heter Kensington Close Hotel, där möttes vi på trappan utanför av en man i uniform och en rolig hatt. Han undrade om vi orkade bära våra väskor uppför de fem trappstegen, nej inte ordagrant så, vilket vi skrattande avböjde. Entréhallen på hotellet fick oss att börja fundera på vad det var för ett lyxhotell vi hamnat på. Lyckligtvis så fick hotellrummet oss att komma ner på jorden igen. Detta påstods vara ett fyrstjärnigt hotell, men rummet på Ibis Arlanda var betydligt bättre än detta. Nu är ju Londons hotellstandard lite sämre än den man får i Sverige. Kensington Close Hotel är inget hotell jag avråder folk från att bo på, men det är lite overkill som rent övernattningshotell.
Lördagen fick bli en heldag i Londons mycket fantastiska shoppingkvarter med Oxford Street, Regents Street och Carnaby Street som främsta mål. För att sparar er från tråkig läsning om shopping kan jag helt enkelt säga att jag har en hel del nya snygga kläder i min garderob, dessutom två nya par skor.
Det väsentliga med resan var dock fotbollen. Söndagen, som var påskdag, tog oss till Emirates Stadium för att se Arsenal möta Manchester Shitty. Innan matchen gick vi på Arsenal Museum, beläget utanför arenan. För mig som Arsenalsupporter var det en mycket trevlig upplevelse att se gamla bilder, pokaler och tröjor i en underbar blandning. Matchbiljetten var till något som kallas "Club Level", vilket innebar att vi fick gå in genom samma entré som logegästerna. Våra platser var placerade precis under viplogerna och gjorde att man fick en riktigt bra höjd och överblick. Dessutom ingick det öl i halvtid, vilket passade oss perfekt. Att sedan Arsenal besegrade Man C med 1-0 gjorde inte upplevelsen sämre, arenan fullständigt kokade när Mikel Arteta gjorde målet med två ordinarie minuter kvar att spela. Fram till det bjöds vi på högklassig fotboll när det är som bäst.
Måndagen innebar sen matchstart nere i Fulham och det gjorde att vi valde att utnyttja våra biljetter till "Emirates stadium tour", precis som det låter är det en rundtur inne på Emirates. Gissa om det var en häftig upplevelse att se omklädningsrum, direktionsrummet, spelartunneln, presskonferensrummet och arenan nere ifrån spelarbänkarna. Eller jag spelarbänkar det var rätt schyssta stolar som de har att sitta på.
Efter denna upplevelse som också innehöll shopping i Arsenals butik, The Armoury, styrde vi kosan ner mot Craven Cottage för att se Fulham möta Chelsea. Om Arsenals arena är fulländningen av en modern arena, är Craven Cottage en retroupplevelse. Det kändes som en idrottspark i Norrköping att kliva in på, inga moderna glaspartier, inga snygga moderna toaletter och inga stoppade stolar. Istället plaststolar, små kiosker, men med en stämning som var suverän i detta derby. Gemytlighet är det epitet man vill sätta på arenans atmosfär och då har jag inte ens nämnt gångstråket dit. Från tunnelbanestationen, som låg uppe ovan mark(!!), gick man längs Themsen i skön parkmiljö som grönskade. Matchen ja, den slutade 1-1, men vilken match. Riktigt bra fotbollsmatch, och platserna var sanslöst trevliga. Närheten till spelarna på planen var fantastisk.
Tisdagens hemresa var planerad till 21.05, men efter viss fördröjning kom vi iväg 21.40. Denna gång med den svenska stoltheten (!?!?!?!?) SAS, ärligt talat, planet var inte ens halvfullt. Inte lustigt att SAS går lite kasst ekonomiskt sådär, men visst det var en trevlig flygning. Vi spenderade dagen på Regents Street och Carnaby Street för ytterligare inköp, men med lite tid kvar åkte vi ner till parlamentsbyggnaden för att kolla på protesterande människor. Det var då vi fick till ett riktigt "Sällskapsresan-ögonblick", under hela resan var vi sugna på att dricka ESB som cask ale. Dock fanns inte den på några av de pubar vi besökte och vi insåg att vi behövde hitta en Fullers-pub. Likt "Berra" och "Robban" inledde vi en jakt på Fullerspubar utan lycka, förrän vi stod och tittade på de människor som protesterade utanför parlamentet. Av en händelse vände jag mig om och där som en hägring i öknen, visst var där en pub med märket Fullers.... Lycklig som ett barn skuttade jag och ropade till Tyra, "Kolla en Fullers!!!", folk som stod omkring måste funderat på vad det var för en idiot som stod där och pekade. Tyvärr fanns inte ESB på denna pub, varpå vi fick vara utan denna dryck under resan.
Ja Efter detta sjukligt långa blogginlägg får jag passa på att betygsätta resan. Fotbollen får högsta betyg, fem wurstar. Arenaupplevelserna får också den fem wurstar. Shoppingen hamnar tyvärr lågt på bara tre wurstar, tack vara brist på reor och lite tunt utbud.
Tillgången på ESB får tyvärr sämsta tänkbara betyg, japp det blir en TNE på detta.
Nu längtar jag till sommarens Londonresa, då "The Boss" ska beskådas i Hyde Park, vi har då också för avsikt att besöka Fullers bryggeri i Chiswick och då SKA det drickas ESB.
För övrigt anser jag att TNE är en dålig ursäkt..
Dessutom är det dags att ni läser börjar kommentera det ni läser, jag vill ha era synpunkter.....
/F
Jag har kommit hem från huvudstaden, ja just det huvudstädernas huvudstad, och resan var helt enkelt underbar. Med risk för att tråka ut er med en reseskildring får jag be att den som inte vill läsa det hela, helt enkelt slutar läsa, ni andra välkomnar jag till en reseskildring a'la Fredwurst.
Min gode vän Tyra och jag hade bestämt oss för att fira påsken på allra bästa sätt, med fotboll och öl med andra ord. Resan tog sin början i torsdags kväll då vi åkte Renault till Ibis Hotel Arlanda för att sova några timmar. Med tanke på att vi vårat flyg avgick redan 07.05 på fredagsmorgonen ansåg vi det skönast att få lite längre sömn, därav hotellvistelsen. Ett hotell som, trots sin tvåstjärniga betygsättning på hotels.com, var riktigt bra.
Någon opponerar sig säkerligen redan nu och tycker på besserwissermaner att Ryanair minsann inte flyger från Arlanda. Till er har jag en sak att säga, up yours. Vi valde helt enkelt bort snikflyget Ryanair för att istället flyga med Norwegian till London och SAS hemåt. Skillnaden på priset var inte alls nämnvärt.
Det tidiga flyget gjorde att vi ankom till London redan på förmiddagen, vilket ledde till att vi kunde skutta runt stadens butiker och småshoppa under stor del av fredagen. Inga direkta stordåd som skedde just då, mest insupande av atmosfär och intagande av mat och dryck. Vi bodde på ett hotell som heter Kensington Close Hotel, där möttes vi på trappan utanför av en man i uniform och en rolig hatt. Han undrade om vi orkade bära våra väskor uppför de fem trappstegen, nej inte ordagrant så, vilket vi skrattande avböjde. Entréhallen på hotellet fick oss att börja fundera på vad det var för ett lyxhotell vi hamnat på. Lyckligtvis så fick hotellrummet oss att komma ner på jorden igen. Detta påstods vara ett fyrstjärnigt hotell, men rummet på Ibis Arlanda var betydligt bättre än detta. Nu är ju Londons hotellstandard lite sämre än den man får i Sverige. Kensington Close Hotel är inget hotell jag avråder folk från att bo på, men det är lite overkill som rent övernattningshotell.
Lördagen fick bli en heldag i Londons mycket fantastiska shoppingkvarter med Oxford Street, Regents Street och Carnaby Street som främsta mål. För att sparar er från tråkig läsning om shopping kan jag helt enkelt säga att jag har en hel del nya snygga kläder i min garderob, dessutom två nya par skor.
Det väsentliga med resan var dock fotbollen. Söndagen, som var påskdag, tog oss till Emirates Stadium för att se Arsenal möta Manchester Shitty. Innan matchen gick vi på Arsenal Museum, beläget utanför arenan. För mig som Arsenalsupporter var det en mycket trevlig upplevelse att se gamla bilder, pokaler och tröjor i en underbar blandning. Matchbiljetten var till något som kallas "Club Level", vilket innebar att vi fick gå in genom samma entré som logegästerna. Våra platser var placerade precis under viplogerna och gjorde att man fick en riktigt bra höjd och överblick. Dessutom ingick det öl i halvtid, vilket passade oss perfekt. Att sedan Arsenal besegrade Man C med 1-0 gjorde inte upplevelsen sämre, arenan fullständigt kokade när Mikel Arteta gjorde målet med två ordinarie minuter kvar att spela. Fram till det bjöds vi på högklassig fotboll när det är som bäst.
Måndagen innebar sen matchstart nere i Fulham och det gjorde att vi valde att utnyttja våra biljetter till "Emirates stadium tour", precis som det låter är det en rundtur inne på Emirates. Gissa om det var en häftig upplevelse att se omklädningsrum, direktionsrummet, spelartunneln, presskonferensrummet och arenan nere ifrån spelarbänkarna. Eller jag spelarbänkar det var rätt schyssta stolar som de har att sitta på.
Efter denna upplevelse som också innehöll shopping i Arsenals butik, The Armoury, styrde vi kosan ner mot Craven Cottage för att se Fulham möta Chelsea. Om Arsenals arena är fulländningen av en modern arena, är Craven Cottage en retroupplevelse. Det kändes som en idrottspark i Norrköping att kliva in på, inga moderna glaspartier, inga snygga moderna toaletter och inga stoppade stolar. Istället plaststolar, små kiosker, men med en stämning som var suverän i detta derby. Gemytlighet är det epitet man vill sätta på arenans atmosfär och då har jag inte ens nämnt gångstråket dit. Från tunnelbanestationen, som låg uppe ovan mark(!!), gick man längs Themsen i skön parkmiljö som grönskade. Matchen ja, den slutade 1-1, men vilken match. Riktigt bra fotbollsmatch, och platserna var sanslöst trevliga. Närheten till spelarna på planen var fantastisk.
Tisdagens hemresa var planerad till 21.05, men efter viss fördröjning kom vi iväg 21.40. Denna gång med den svenska stoltheten (!?!?!?!?) SAS, ärligt talat, planet var inte ens halvfullt. Inte lustigt att SAS går lite kasst ekonomiskt sådär, men visst det var en trevlig flygning. Vi spenderade dagen på Regents Street och Carnaby Street för ytterligare inköp, men med lite tid kvar åkte vi ner till parlamentsbyggnaden för att kolla på protesterande människor. Det var då vi fick till ett riktigt "Sällskapsresan-ögonblick", under hela resan var vi sugna på att dricka ESB som cask ale. Dock fanns inte den på några av de pubar vi besökte och vi insåg att vi behövde hitta en Fullers-pub. Likt "Berra" och "Robban" inledde vi en jakt på Fullerspubar utan lycka, förrän vi stod och tittade på de människor som protesterade utanför parlamentet. Av en händelse vände jag mig om och där som en hägring i öknen, visst var där en pub med märket Fullers.... Lycklig som ett barn skuttade jag och ropade till Tyra, "Kolla en Fullers!!!", folk som stod omkring måste funderat på vad det var för en idiot som stod där och pekade. Tyvärr fanns inte ESB på denna pub, varpå vi fick vara utan denna dryck under resan.
Ja Efter detta sjukligt långa blogginlägg får jag passa på att betygsätta resan. Fotbollen får högsta betyg, fem wurstar. Arenaupplevelserna får också den fem wurstar. Shoppingen hamnar tyvärr lågt på bara tre wurstar, tack vara brist på reor och lite tunt utbud.
Tillgången på ESB får tyvärr sämsta tänkbara betyg, japp det blir en TNE på detta.
Nu längtar jag till sommarens Londonresa, då "The Boss" ska beskådas i Hyde Park, vi har då också för avsikt att besöka Fullers bryggeri i Chiswick och då SKA det drickas ESB.
För övrigt anser jag att TNE är en dålig ursäkt..
Dessutom är det dags att ni läser börjar kommentera det ni läser, jag vill ha era synpunkter.....
/F
torsdag 5 april 2012
Roadtrippin'
Nu åker vi, mot Arlanda och en natts sömn, sedan mot metropolis.
För övrigt anser jag att TNE är kass....
/F
Dagen D är nära förestående...
Nej kära harhjärtade vänner, vi kommer inte att få uppleva sjätte juni 1944 igen, men det är snart avfärd mot huvudstädernas huvudstad. Imorgon lyfter vi och såhär dags imorgon (10.35) befinner jag mig på brittisk mark. Jag som inte ens firar påsk, hur ska detta gå? Förmodligen går det riktigt bra, eftersom jag är en helt enormt bra människa. Jag har svårt att tro att det egentligen finns någon som är nära mig, inte ens litegrann.
Hade inte Christer i P3 en programpunkt där man skulle kora dagarnas dag eller liknande? Och visst har det varit fler saker man skulle utse det bästa av? Om det inte är för sent så önskar jag en repris av den programpunkten, men då som huvudstädernas huvudstad. Självklart ska detta vara London, eller hur Christer. Som om han skulle läsa min blogg, han är ju kändis. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3130
På tal om P3, har man där ett program som heter PP3. Pär Lernström kör en talkshow om egentligen väldigt mycket. Bra program att lyssna på såhär på dagarna, inget som är alltför djupt att lyssna på. Däremot har väl Lernström för mycket fritid, startar man en twitter åt sitt skägg så måste man ha för mycket fart i huvudet. Dock verkar det som om skägget tappat farten lite på sistone. https://twitter.com/#!/LernstromsSkagg
När vi ändå är inne på populärkultur, på Folkbladet finns en herre som skriver om kultur. Denne man skrev häromveckan en krönika om kents nya låt 999, Mikael Mjörnberg som mannen i fråga heter, ansåg att det inte var en bra låt bland annat på grund av ett Keane-inspirerat piano. Jag måste säga emot dig MM, det är ju det som gör låten riktigt bra, och det känns som rätt väg för kent att gå. Mjörnberg skriver dock inte bara kultur med "fel" uppfattning, han skriver en riktigt bra hockeyblogg också, den är väl värd läsning. Ni finner den här: http://www.hockeysverige.se/blogg/mjornberg
För övrigt anser jag att Sveriges huvudstad borde vara London
/F
Hade inte Christer i P3 en programpunkt där man skulle kora dagarnas dag eller liknande? Och visst har det varit fler saker man skulle utse det bästa av? Om det inte är för sent så önskar jag en repris av den programpunkten, men då som huvudstädernas huvudstad. Självklart ska detta vara London, eller hur Christer. Som om han skulle läsa min blogg, han är ju kändis. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3130
På tal om P3, har man där ett program som heter PP3. Pär Lernström kör en talkshow om egentligen väldigt mycket. Bra program att lyssna på såhär på dagarna, inget som är alltför djupt att lyssna på. Däremot har väl Lernström för mycket fritid, startar man en twitter åt sitt skägg så måste man ha för mycket fart i huvudet. Dock verkar det som om skägget tappat farten lite på sistone. https://twitter.com/#!/LernstromsSkagg
När vi ändå är inne på populärkultur, på Folkbladet finns en herre som skriver om kultur. Denne man skrev häromveckan en krönika om kents nya låt 999, Mikael Mjörnberg som mannen i fråga heter, ansåg att det inte var en bra låt bland annat på grund av ett Keane-inspirerat piano. Jag måste säga emot dig MM, det är ju det som gör låten riktigt bra, och det känns som rätt väg för kent att gå. Mjörnberg skriver dock inte bara kultur med "fel" uppfattning, han skriver en riktigt bra hockeyblogg också, den är väl värd läsning. Ni finner den här: http://www.hockeysverige.se/blogg/mjornberg
För övrigt anser jag att Sveriges huvudstad borde vara London
/F
onsdag 4 april 2012
En salig blandning såhär på onsdagskvällen när en feber ersatts av en annan....
Ja mina harhjärtade vänner, det brinner i mig, en eld så skön att den får stanna en stund till. Jag hade feber igår och blev hemmavid för att vila, under dagen har febern släppt. Dock bara för att ersättas av en annan typ av feber, se där en låttitelsreferens - vilken grupp syftar jag på?
Jag har resefeber, till antikristen TNE:s förtret åker jag till London fredag morgon. Tillsammans med min gode vän, farbror "Tyra", ska det ses på fotboll, drickas ale och shoppas i huvudstädernas huvudstad. Ska bli skönt att komma bort ett tag och njuta av livet. Lämna Finspångs Hamnkvarter bakom sig och förlusta sig så som det anstår en predikant i den Fredwurstianska kyrkan!
Skulle kunna skriva oceaner av text som ni ändå bara skulle spy över, därför skonar jag er denna afton.
För övrigt anser jag att TNE bör skickas på semester i Säffle, iförd one-piece.
/F
Jag har resefeber, till antikristen TNE:s förtret åker jag till London fredag morgon. Tillsammans med min gode vän, farbror "Tyra", ska det ses på fotboll, drickas ale och shoppas i huvudstädernas huvudstad. Ska bli skönt att komma bort ett tag och njuta av livet. Lämna Finspångs Hamnkvarter bakom sig och förlusta sig så som det anstår en predikant i den Fredwurstianska kyrkan!
Skulle kunna skriva oceaner av text som ni ändå bara skulle spy över, därför skonar jag er denna afton.
För övrigt anser jag att TNE bör skickas på semester i Säffle, iförd one-piece.
/F
måndag 2 april 2012
Hur långt får man sticka ut hakan?
Det är en bra frågeställning, hur långt kan man sticka ut hakan innan någon slår till den. Och förstår verkligen folk andemeningen med att man sticker ut hakan så långt? Jag vet inte svaret på detta, men det borde undersökas.
Ikväll har jag varit på fotboll i Finspångs hamnkvarter, ja det är ju faktiskt det Norrköping egentligen är. IFK Norrköping tog en bra skalp ikväll Helsingborg besegrades. Resultatet var inte på något sätt orättvist, kamraterna från hamnkvarteret spelade stundtals riktigt bra fotboll.
En sak som slår mig när jag sitter på en läktare, det är hur underbart enögda människor faktiskt är när de ser på idrott. Det egna lagets spelare skulle nästan kunna ta upp en pistol och skjuta en motståndare och det skulle ändå protesteras mot domslutet. På samma sätt ska man ha frispark för minsta lilla grej, är det inte helt fantastiskt? Vad vore en match utan hängivna människor som gärna vädrar sin åsikt, även fast åsikten är så otroligt färgad?
Det skulle förmodligen bli skittråkiga tillställningar där folk satt i kostym och diskuterade affärsuppgörelser utan att egentligen bry sig om den idrottsliga verksamheten. Just det ja, så är det i logepaketen i elitseriehockeyn ja...
Det här är vad jag kallar positiv läktarkultur, även om den för dagen mycket duktiga Jonas Eriksson fick utstå några glåpord från läktaren. Det är väl dock något som domare idag måste ta som sin del av arbetet? Så länge det stannar vid dessa försök att påverka domsluten så berikar det bara idrotten, men ibland blir man som oberoende åskådare lätt skrattretad över hur enögda, felaktiga och rent inkompetenta gubbar på fotbollsläktaren faktiskt är.
Nåväl kul för hamnkvarterets lag att få med sig tre poäng från dagens match, nu ska jag skicka ett meddelande till en ung släkting som håller på Helsingborg.
För övrigt anser jag att TNE bör tvångsemigreras till Helsingborg och få sitt svenska medborgarskap indraget!!
/F
Ikväll har jag varit på fotboll i Finspångs hamnkvarter, ja det är ju faktiskt det Norrköping egentligen är. IFK Norrköping tog en bra skalp ikväll Helsingborg besegrades. Resultatet var inte på något sätt orättvist, kamraterna från hamnkvarteret spelade stundtals riktigt bra fotboll.
En sak som slår mig när jag sitter på en läktare, det är hur underbart enögda människor faktiskt är när de ser på idrott. Det egna lagets spelare skulle nästan kunna ta upp en pistol och skjuta en motståndare och det skulle ändå protesteras mot domslutet. På samma sätt ska man ha frispark för minsta lilla grej, är det inte helt fantastiskt? Vad vore en match utan hängivna människor som gärna vädrar sin åsikt, även fast åsikten är så otroligt färgad?
Det skulle förmodligen bli skittråkiga tillställningar där folk satt i kostym och diskuterade affärsuppgörelser utan att egentligen bry sig om den idrottsliga verksamheten. Just det ja, så är det i logepaketen i elitseriehockeyn ja...
Det här är vad jag kallar positiv läktarkultur, även om den för dagen mycket duktiga Jonas Eriksson fick utstå några glåpord från läktaren. Det är väl dock något som domare idag måste ta som sin del av arbetet? Så länge det stannar vid dessa försök att påverka domsluten så berikar det bara idrotten, men ibland blir man som oberoende åskådare lätt skrattretad över hur enögda, felaktiga och rent inkompetenta gubbar på fotbollsläktaren faktiskt är.
Nåväl kul för hamnkvarterets lag att få med sig tre poäng från dagens match, nu ska jag skicka ett meddelande till en ung släkting som håller på Helsingborg.
För övrigt anser jag att TNE bör tvångsemigreras till Helsingborg och få sitt svenska medborgarskap indraget!!
/F
söndag 1 april 2012
Fredwurst kokar.....
Nej mina harhjärtade vänner, inte av ilska, av feber. Och redan då kan jag komma med nästa dementi, jag är inte sjuk. Jag har för bövelen resfeber, fyra arbetsdagar kvar sedan åker jag till Arlanda. En natts sömn där och sedan mot huvudstaden, om nu bara tiden ville gå lite fortare...
Däremot lite besviken på att jag fått in för få akronymer om lördagar, men det kanske kommer. Jag fick dock frågan om jag är gud, men det vill jag förneka. Jag är endast en ödmjuk predikant i den Fredwurstianska sekten, vars syfte är att sprida glädje till människor. Att upplysa om hur bra människor kan vara, och hur suverän och överlägsen allas eder fredwurst är.
Som alla religioner har vi självklart en antikrist, gissa vem... Givetvis är det den ondskefulla TNE som är antikrist...
/F
Däremot lite besviken på att jag fått in för få akronymer om lördagar, men det kanske kommer. Jag fick dock frågan om jag är gud, men det vill jag förneka. Jag är endast en ödmjuk predikant i den Fredwurstianska sekten, vars syfte är att sprida glädje till människor. Att upplysa om hur bra människor kan vara, och hur suverän och överlägsen allas eder fredwurst är.
Som alla religioner har vi självklart en antikrist, gissa vem... Givetvis är det den ondskefulla TNE som är antikrist...
/F
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)