Saknaden av kreativitet är stor, den är hemsk rent ut sagt när man vill skapa. Det leder mig inte framåt som människa, det skapar bara en enda stor oro inombords över min kapacitet. Just nu händer det så sjukt mycket som jag inte inte vill, det snurrar mest runt utan att komma framåt. Inget av det jag jobbar för vill riktigt gå i hamn för mig, jag riskerar att bli en bitter, sur och tvär man om detta fortsätter. Varför infinner sig inte glädjen i mitt liv? Bättre fråga är väl varför glädjen i mitt liv försvann? Hur kunde jag sänka mig så lågt att jag sumpade detta? Borde inte någon slagit till och sagt till mig "Hey, asshole, straighten up"? Istället hamnade jag i en spiralliknande rörelse som absolut inte jobbar sig uppåt, men varför ska jag lyckas? Som tur är finns det vissa glädjeämnen kvar i livet och de håller mig flytande under de tyngre perioderna. Börjar snart bli dags att klippa banden till det som bara deprimerar, men jag måste hitta en ny väg dessförinnan. Vägen mot ett nytt liv ligger framför mig, men jag saknar passerkortet som tar mig förbi vägtullen.
/F
Inte kul sådsant...jag har själv varit i den spirallen men jag vände blad o nu börjat ett nytt liv med nytt jobb o ny bostadsort =)
SvaraRaderaJag vet precis hur det känns. Jag vill gärna vara lite solsken i ditt liv :)Kram Linn
SvaraRadera