Dags för lite historierevisionism.

Det har blivit dags för att ge er en reviderad bild av historien, jag håller i skrivande stund på med att fila på en liten text om hur en idrott kom till världen. Under tiden vill jag dela med mig av en gammal klassisk lektion i historia signerad er älskade skribent. Den är hämtad från min gamla blogg, men håller fortfarande måttet som lektionsmaterial. I väntan på nästa storartade text får ni hålla till godo med denna om rondeller:


Tänkte att jag skulle lära er, mina inkompetenta läsare, lite om den underbara uppfinningen Rondellen, eller som det mer akademiskt kallas - Cirkulationsplatsen. Detta rundformade farthinder som pryder våra vägar och sänker vår hastighet när vi som minst vill detta. Cirkulationsplatserna uppstod redan på romartiden under Julius Caesars maktperiod. Det var en tvist gällande en korkek, som väldigt många, man skulle kunna säga en majoritet, ville beskära väldigt kraftigt. I själva verket ville man jämna trädet med marken för att anlägga en ny väg där eken stod. Caesar å andra sidan ville inte att trädet skulle falla offer för skövling och detta utav två anledningar. Den ena anledning var att under just detta träd blev Caesar kysst första gången av en flicka, åtminstone första gången av en flicka som han inte var blodsbesläktad med. Den andra anledningen, som också var den stora anledningen, var att mannen som föreslagit att trädet skulle kapas var samma man som stulit ovan nämnda flicka från Caesar. Då Julius Caesar var en väldigt vrång, otrevlig och annars väldigt lik min gamle vän TNE till sättet, ville han naturligtvis visa sin makt. Alla ansökningar om att såga ner trädet avslogs i väldigt arroganta ordalag och när Caesars trätobroder till slut tröttnat på att ansöka om av såga ner trädet visade han sitt missnöje genom att köra sitt hästspann runt det aktuella trädet varv efter varv efter varv. 

Caesar som ansåg detta vara en skymf lät fängsla den protesterande hästspannsföraren och efter en mycket tvivelaktig rättegång dömdes mannen till döden som kom att verkställas genom, just precis, hängning från det aktuella trädet. Detta ansågs inte lämpligt av roms hästspannsförarförening som varje år efter detta på årsdagen av hängningen visade sitt missnöje med Caesar och sin sympati för den avrättade genom att köra varv efter varv runt diverse träd runt om i staden. Detta fick till slut sådana konsekvenser att Caesar fann för gott att den enda lösning på problemet var en kompromiss. Denna kompromiss gick helt enkelt ut på att man byggde vägen och lät trädet stå kvar, runt trädet byggde man en väg som gick i en cirkel runt trädet och döptes efter Caesars trätobroder som bar namnet Cirkularis. Detta gjorde att namnet på denna konstruktion blev just cirkulationsplats.

/F