När man verkligen bara vill, borde man inte då?

Stundtals känner man ett sug, ett sug som bara växer sig större och större, ett sug som inte vill försvinna. Jag sitter i en lustig sits där jag inser hur fel det vore att falla för trycket, hur illa det skulle skada mig om jag lät känslorna ta överhanden. Undrar om någon som inte varit i samma sits kan förstå hur starkt suget är, hur gärna man vill, hur skadligt det faktiskt är.

Snart är det dock dags att släppa tyglarna och låta känslorna styra, när den dagen kommer hoppas jag att ni mina vänner håller er ur vägen. Den dagen kommer det vara jobbigt, tungt, ansträngande att vara i min närhet. Den dagen kommer murarna rämna, vulkanerna ryta, kanonerna dundra. Den dagen är undergången här, alla problem kommer vara nedbantade till ett enda kortsiktigt, daglig överlevnad.

Jag ska försöka slåss mot känslan så länge jag orkar, men ibland undrar om det inte bara är att fördröja processen.

/F