Konsten att döda tid i en främmande stad, utan att kunna dricka pilsner, är inte alls av den lättare arten. Åtminstone inte när man har en omskakad skalle som troligtvis inte klarar av en biofilm eller fotboll på en pub. Dessa rastlöshetens tillfällen gör verkligen ingen nytta för ett psyke svagt som lättöl. Morbiditetens tankar kretsar runt i mitt huvud, likt gamar över en död zebra på Afrikas savanner. Tankar som förmodligen skulle knäcka de flesta människor, tankar som förmodligen skulle knäckt mig för tio år sedan. Nu är det snarare vardag att dessa idéer kommer på oönskat besök, likt det hemska besöket av en gammal flickvän du förträngt namnet på och inte ångrar det en sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar