Ensam i soffan satt en man. Ensam satt han med sin favoritdryck, det skotska guldet, ensam satt han med lite glass i sin skål. Ensamheten är det mest konstanta i hans liv, ensamhet är det enda han är riktigt bra på.
Alla relationer som funnit har han på ett eller annat sätt saboterat, varför är det så? undrade han medan Uffe Lundell sjunger "du ser ut som jag vill kyssa dig". Lördagskvällen ska snart gå över i natt och sängen ska intas, men finns det någon som helst mening med detta? Borde man göra revolt mot sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar