Det här med normer visar sig vara en tuff nöt att knäcka för vissa människor. Inte nog med att man ska ha rätt åsikter i dagens samhälle, man ska dessutom ha rätt vikt. Ibland skrämmer världen mig ganska ordentligt, eller ja inte själva världen i sig, men några utav människor som bebor den. Vi kan helt osökt ta det här med vikt som ett exempel. Vart står det att en tjej ska väga 55 kilogram? Finns det någon form av lag som säger att en tjej ska väga 55 kilogram? För de som läser detta och inte riktigt förstår riktig svenska är kilogram detsamma som kg. Och nej detta var inget rasistiskt, jag riktade mig mot korkade människor som stirrar sig blinda på en våg.
Jag har fastnat i en debatt gällande gymreklam, och om någon har missat det går det att finna på Aftonbladet. Tydligen finns det en bloggerska som heter Zytomierska, denna kvinna spenderar sin tid med att klaga på feta människor, hjälpa människor med övervikt och förvägra sin son en normal mat. Allvarligt talat LCHF till ett barn? Nu har hon tagit sikte på en reklam för ett gym som heter SATS, där det är en tjej som enligt Zytomierska väger för mycket och är ett hån mot själva gymandet.
Tjejen i reklamen är en 34-årig (i vissa artiklar 33, har nyligen fyllt eller är AB ambivalenta?) som SATS väljer att visa upp för att man vill visa att alla är välkomna på gymet. Det låter som en ganska hård kommentar mot Josephine som den 34-(33)åriga kvinnan heter. Jag tycker väl att denna Josephine har ett väldigt normalt utseende och vad är problemet egentligen? Jag växte upp utan LCHF, vägde 55-60 kilo och var smal, hade sexpack, men tränade ingenting. Sedan började jag träna, tänkte fortfarande på vad jag stoppade i magen, men gick upp till 85 och har inte kvar mitt sexpack. Mår jag dåligt av detta? Nej inte ett dugg, jag mår mer dåligt över att det finns korkade människor i världen. Korkade människor som måste klanka ner på andra människor bara för att man själv inte är nöjd med sitt eget liv.
Är det inte bättre att man sköter sig själv och låter andra människor träna, äta, dricka och leva som de själva vill? Bara för att den "berömda" bloggosfären har bestämt ett visst utseende innebär inte detta att hela världen håller med, eller hur? Nu lär jag vara avskydd av folket i det finare bloggkretsen, men ärligt talat, och?
Lyckligtvis finns det företag i landet som drar tillbaka sina sponsorpengar från denna ytlighetens blogg, men är det inte skrämmande hur det ligger till i landet? Puckade, ytliga, korkade människor lägger en standard som inte är normal, man ska operera sina tuttar så de är stora. Det är visst snyggt att operera läpparna som man ser ut som dålig version av "Daffy duck" och man ska skälla på folk som har former och trivs med det. Skämmes världen, skämmes ta mig fan. Jag hoppas fler företag och människor tar avstånd från det där sättet att tänka. Tänk er en värld där man får vara som vill, se ut som man vill och tycka som man vill. Det är nog tyvärr en utopi, för er bloggerskor som vill/har opererat brösten, vill/har skaffat daffyläppar vill jag säga att utopi faktiskt är ett riktigt ord. Slå upp det i en ordbok och sedan kan ni tacka mig för att ni för första gången på vääääldigt länge fått lära något vettigt i livet!
För er som vill se vad media skrivit om detta (aftonbladets skvalleravdelning), ni kan se det här: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15752867.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15745618.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15734026.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article14069968.ab
by the way, jag skulle hellre hångla upp Josephine än att låta Zytomierska komma närmare mig än 200 meter.
/F
Martin Miguel Oscarsson
SvaraRaderaCuba@live.se
Om den pågående debatten om Katrin Z. Påhopp på SATSs tjejen
Har följd denna debatt som Katrin Z. startat och tycker att hon gått för långt denna gång. Det blir alltid fel att offentligt ge sig på enskilda människor som hon gör. Mobbning blir alltid offentligt när den kommer från en offentlig person. Visst kan man tycka att Josefin är mulligt men absolut inte fet. Alla människor har olika kroppsb...ygge och Josefin verkar trivas bra med sin kropp, kanske till och med bättre än självaste Katrin som gjort viktproblemet till sitt livs viktigaste angelägenhet. Jag tycker att det är bra att katrin "brinner" för hälsan. Det är emellertid sättet hon förmedlat sitt budskap som det är fel på. Hon sårar, skrämmer, och hotar andra, om att de inte duger som de är, om att de skall hamna i utanförskap om de inte gör som hon säger. Det är hårda bud med henne men hon inte förstor att ord är som tatueringar som inte lätt kan gnuggas bort och även när man lyckats bli av med dessa, återstår ett märke för livet, en påminnelse om den människa man en gång varit och de beslut som en gång tagits. På grund av detta riskerar Katrin bli ihågkommen och behandlat som den despot, arrogant och otrevlig människa hon ger sig ut för att vara. En som inte förmor att bry sig om de människor hon sårar och trakasserar med det aggressiva sättet hon försörjer sig på. Trots detta visar hon ingen tecken på ånger, som hon själv skulle uttrycka det ”fuck you right back”. Jag tycker att det skulle vara ytterst olyckligt om Josefin (SATSs tjejen) tar sig an hennes ord, för vem är en mobbare? Vem är en människohatare? För att dessa på det fulaste allvar skall få gehör på sina ord. Jag önskar däremot att Katrin förstod att livet kan inte enbart ses som svart eller vit, tjock eller small, att det finns olika mått och nyanser. Att det viktigaste är att människor trivs med sig själva som Josefin verkar göra. Jag önskar att Katrin kunde se kampen bakom 13 år på gymmet, bakom försöket att se ut som alla andra. Jag önskar att Katrin och alla som mobbar överviktiga kunde förstå problematiken bakom ätstörningar för det handlar sällan bara om mat utan också om existentiella och andra psykologiska problem. Problem där vårt ätande ger uttryck på hur vi egentligen mår innifrån, under ytan. Bakon den oftast glada fasaden som vi tjocka kan visa kan det finnas en genuin glädje men också allvarliga problem . Problem som blir svårare att komma åt och rätta till när mobbning och andras distansering kommer in i bilden. Jag uppmanar därför Katrin att sträcka ut en hand till de överviktiga hon mobbar om att vinna tillbaka deras förtroende och på ett respektfullt sätt förmedla sitt budskap utan att för den skull ta kommando om deras liv. Besluten att förändra sin kropp måste komma från den berörda individen själv. Den rättighet vill ändå hoppas skall finnas kvar längre.
Jag har lyckats gå ner 30 kg, sedan juni 2012. känner mig snyggare men samtidigt rädd, rädd att falla tillbaka i mina gamla mönster. Jag inser att detta kommer att vara en kamp jag måste ha hela livet och att ätstörningar är precis som vilken beroende som hels när det gäller den individuella effekten