I min resa genom historiens händelser, där jag gräver ner mig i en händelse eller ett begrepp och reder ut bakgrunden till dessa, med en viss revisionistisk syn dock, har jag kommit till ordet förstånd. Detta ord, detta begrepp som kvinnor inte påstås kunna ha. Jag ska i min text förklara bakgrunden till ordet och visa varför kvinnor inte har haft eller kommer kunna ha förstånd. Nu efter mitt första stycke, som förmodligen innehöll en av världens längsta meningar, till saken.
Det hela började i slutet på 1500-talet när Sigismund var kung över Sverige. Kungen själv hade inget med skapandet av ordet att göra, men för att ge en målande bild av vilken tidsepok det handlar om var den första meningen i det här stycket nödvändigt.
Under den här tiden fanns det en dekadens i Sverige, en sexuell frigjordhet man inte gärna talade om då. Ärligt talat är det inte många som nämner den nu heller, för det skulle kunna ställa till problem i släktforskningsarkiven med alla utomäktenskapliga relationer på den tiden. Hur som helst fanns det en herre som opererade i Stockholms undre värld, hans namn var Matteus Swingerius, som arrangerade träffar för människor som ville träffa andra likasinnade sexmissbrukare. Faktum är att dagens Swingersklubbar fått sitt namn efter Swingerius, och hans arrangemang kan också räknas som de första swingersklubbarna i världen.
På Swingerius tillställningar gick det till som så att män och kvinnor gick in varsitt omklädningsrum, lite som på dagens badhus. Där gjorde man sig färdig för den kommande orgien, man tvättade sig och såg till att lukta lite respektabelt. På männens avdelning fanns det en stark förväntan inför det som komma skulle och männens könsorgan blodfylldes ofta redan inne i omklädningsrummet. Någon fyndig ordvitsare, det sägs att han var från Göteborg, tyckte att det var skoj att man fick stånd före själva orgien. Han myntade därmed begreppet för-stånd som sedan i folkmun blev förstånd.
Sedermera har det blivit ett ord som betecknar någon form av intelligens, hur det blev så är inte riktigt lika klart. Man tror dock att det har att göra med starka kvinnorörelser, troligen under Drottning Kristinas tid som regent. Dessa kvinnor ansåg att männen ofta tänkte med sina kön och skämtade gärna om att männens intelligens försvann när deras förstånd tog vid. Detta skämtsamma begrepp blev sedan vedertaget och har utvecklats till dagens "att tappa förståndet" som alltså från början var när män blev kåta och tappade fattningen.
Ska vi alltså se det rent historiskt sett är det alltså rent omöjligt för kvinnor att besitta någon som helst form av förstånd. Något män har propagerat för i alla tider, allt medan feministiska grupper upprört har hävdat motsatsen. Allt i tron att förstånd har varit synonymt med intelligens, vilket inte är fallet. Det har alltså varit en förväxling av begrepp som lett fram till dessa diskussioner.
Jag hoppas att ni alla har lärt något av denna lilla lektion i etymologi. Själv ska jag nu gå och läsa Fredrik den förstes toalettdagbok.
/Fredwurst
